Barfotanunnor kan låta som förutsättningen för en komedi men lita på att systrarna inte är något skämt. Monasterio de las Descalzas Reales är på en gång fungerande kloster och guldgruva för konst.
Konventet grundades av dottern till karl V år 1559 som reträtt för adelskvinnor. Nunneklostret har hållit fast vid sina religiösa principer sedan dess. Under de senaste årtiondena började man guida runt i byggnaden och bland alla konstföremål.
I det som en gång kungligt palats vandrade tysta kvinnor från den spanska aristokratin. I mer än 200 år var platsen, som så småningom blev fullt erkänt och utövande kloster, begränsat för utomstående. Personer med tillträde sökte sig till miljön inte bara för religiös kontemplation, utan också för dess karaktär av privat konstmuseum.
Byggnaderna är enastående prov på Renässans. Den eleganta oranga stenfasaden bryts av flera valv och dörrarna är lysande exempel på perioden.
Samlingen växte gradvis när adelskvinnor som ville ingå i det religiösa livet var och en gav en ”hemgift” för att kunna bli en ”Kristi brud”.
Idag är konstskatterna tillgängliga för allmänheten. Här visas målningar av Tizian, Zurbarán och Bruegel d.ä. och många andra. Det finns magnifika handvävda gobelänger efter ritningar av Rubens. Det finns även ett marmormausoleum skapat av Leoni, en skulpterad grav över Emperatriz María utförd av Crescenci och flera skulpturer av Mena.
De franciskanska nunnorna öppnade byggnaden för allmänheten 1960 och började då visa runt besökare med guide, vilket är det enda sätt besökare tillåts se samlingen. Visningen sker på spanska, men man tar emot och besvarar frågor på engelska. Det finns mycket att se och hämta in även om man inte är insatt i spanska språket.
Convento de la Encarnación är granne till systrarnas konvent och också värt ett besök.